- TOKIO HOTEL

TOKIO HOTEL

Nu tänker jag fatiskt skriva något långt här i min kära blogg. Jag ska berätta min Tokio Hotel-historia.

Allting började i början av 2007. Min kompis Louise gick i min parallellklass (vi kände dock inte varandra då), och jag visste att hon lyssnade på nåt random band med namnet Tokio Hotel. Jag hade aldrig hört någon av deras låtar förräns en dag när jag kände för att ta reda på hur dom lät. Jag gick in på någon sida och sökte på "Tokio Hotel". Det kom upp en massa låtar med konstiga, tyska namn och jag bara klickade på en av dom. Jag tyckte det lät lite småkonstigt, men ändå var det bra. Jag fortsatte lyssna någon dag senare, och ganska snabbt var jag fast. Detta var nog i April nån gång tror jag. I Juni samma år var bandet i Stockholm för att signera skivan "Scream". Jag och Louise ville verkligen dit (vi hade börjat snacka lite på msn då), men eftersom att vi bara var 14 år fick vi inte. Dock var en tjej från min klass där och jag var så sjukt avundsjuk.

Månaderna gick, och i September fyllde Bill och Tom 18. Det ville jag och min dåvarande kompis Therése (som också hade börjat lyssna på dom) fira genom en fan-träff i Helsingborg. Vi åkte dit med förhoppningen om att få träffa en massa andra fans, men de enda som kom var jag, Therése, Louise, Sara (tjejen i min klass) och hennes kompis. De var första gången jag pratade med Louise, och den dagen blev jag, Therése och Louise liksom en tokio hotel-trio. Vi tre började umgås mer och mer och efter ett tag var vi faktiskt väldigt bra vänner.

Två månader senare, den 4 november hade bandet en spelning i Essen i Tyskland. Vi tre SKULLE verkligen dit. Louise och Therése fick, men inte jag.. Jag minns verkligen hur deppig och ledsen jag var och hur mycket jag tjatade, men det gick inte att övertala mina föräldrar. Så dom åkte dit tillsammans med Louises familj, men utan mig. Själv satt jag ju fast hemma i Sverige.

Den 19 december kom dagen som jag hade väntat på i över ett halvår. Det blev officiellt att Tokio Hotel skulle komma till Sverige. Dom skulle komma till Hovet i Stockholm den 3 april, och denna gången fick jag gå. Den 21 december klockan 09.00 (jag tror aldrig att jag kommer glömma dagen och tiden!) släpptes biljetterna. Vi fick inte så bra platser, men jag var jätteglad ändå! Jag skulle få se mitt älskade Tokio Hotel live. Varje dag räknade jag ner hur många dagar det var kvar. När det bara var 9 dagar kvar fick vi det hemska beskedet om att Bill skulle opereras och att det inte skulle bli någon konsert. Herregud vad jag grät. Jag minns det verkligen. Jag kollade om och om igen på en video på youtube där dom berättade det. Usch, det var hemskt. Efter det började jag lyssna mindre och mindre på dom. Jag vet inte riktigt varför, men det bara blev så. Visst lyssnade jag fortfarande på dom, men inte alls lika mycket som förut. Under 2009 lyssnade jag nästan inte på dom alls.

Men sen nu för några månader sedan fick jag reda på att de ska komma till Göteborg den 5 mars, och jag visste direkt att jag ville gå. Det bandet har betytt så otrolig mycket för mig, så nu när jag väl fick chansen (trejde gången gillt) så var jag tvungen att ta den. Jag och några andra bockade biljetter direkt när de släpptes, denna gången ståplatsbiljetter. Men sen hände en grej som inte fick hända. Så det var väldigt nära att jag sålde min biljett. Jag hade en tjej som ville köpa den, men sen hittade hon en annan som hon köpte av istället. Och det var tur, för nu ska jag dit ändå. Men med Ellinor istället. Hon har fixat en biljett, så på fredag drar vi till Göteborg och ser TOKIO HOTEEEEEEEEEL!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Andrea

Andrea, 22-årig skåning som numera är uppsalabo. Bloggar om mitt liv som student i studentstädernas studentstad, Uppsala, och allt vad det kan innebära!
RSS 2.0