and never say never

Jag brukar älska stuiedagar, men denna har inte varit den bästa i mitt liv precis. Morgonen började med ett snabbesök hos frisören för att kolla min hårfärg och vilken jag vill ha imorgon osv. Färgen heter mörkblond, men jag tycker mer att den är mörkbrun. Så ja, vi får väl se hur den blir! Kommer dock bara kunna slinga håret, så det kommer fortfarade vara lite rött. Hoppas bara jag hittar löshår i den färgen (vilket kanske kommer vara lite svårt).

Sen kommer det jobbiga delen av dagen. Jag skulle ta bussen hem, men det var så extremt kallt ute, så jag vägrade gå hem från bussen (i 20 min). Så jag åkte bara till Höganäs, gick runt och bölade och ringde massa samtal. Tillslut kom jag och Sofie fram till att jag kunde åka till hennes skola och stanna där ett tag. Så det gjorde jag.

Tänkte först stanna till 3 och åka med pappa hem, men sen kom jag på att jag var tvungen att plugga, så jag ringde pappa ännu en gång och grät lite till (haha) och efter ett tag gick han med på att köra mig hem! Så efter en massa skratt från hans jobbarkompisar löste sig allt!

När jag kom hem pluggade jag (har ganska mycket just nu) och sen åkte jag iväg och jobbade i 2 timmar! Hade Mias grupper och barnen var de jobbigaste någonsin. Föräldrarna med för den delen. Sen hann jag inte träna själv för jag var tvungen att plugga ännu mer! Så nu har jag gjort det + ätit + powernapat.

Oj, nu vet ni väldigt detaljerat vad jag har gjort idag, haha. Men det kan väl vara trevligt ibland?! ;)

you're all i need

Jag tror på riktigt att det är nåt fel på mig. Det måste vara så. Jag har bestämt mig så många gånger för att sluta gråta över honom som en jävla tönt, men ändå gör jag det. Fortfarande.

Andrea

Andrea, 22-årig skåning som numera är uppsalabo. Bloggar om mitt liv som student i studentstädernas studentstad, Uppsala, och allt vad det kan innebära!
RSS 2.0